Visste du att...


En pratstund med Bo Näslund...

dubbelsegrare av vår anrika löpning och den senaste Axevallatränaren som stod där med lagerkransen.

Bo Näslund är en man som verkligen har glimten i ögat och alltid en rolig travhistoria i bagaget. Många i den yngre travgenerationen på Axevalla känner kanske mest till honom som en stående prisutelaren på Axevallas travgala. Det finns förstås en anledning att han får vara med på galan år efter år. Han bjuder alltid publiken på någon rolig episod från sin travtränarkarriär och åstadkommer alltid jubel och applåder. Många i den äldre generationen vet dessutom om att han var oerhört framgångsrik och tillhörde Sveriges största tränare under många år.

Bosses travhistoria börjar uppe i Matfors utanför Sundsvall. Samma trakter som Axevallas och Sveriges nu ledande tränare, Åke Svanstedt, kommer ifrån.
- Jag har sedan barnsben haft ett brinnande intresse för hästar. Jag tillbringade mycket tid hos arbetshästarna på farmor och farfars gård. Jag var helt begeistrad i dessa vackra djur, berättar Bosse, och fortsätter.
- Någon gång i tioårsåldern fick jag följa med ut till Bergsåker på trav och jag fastnade direkt. Mor och far tyckte dock att travet var förknippat med sprit och spel och såg inte med blida ögon på att jag tillbringade mer och mer tid i amatörstallarna runt Matfors.

Föräldrarna förbjöd honom att börja jobba i travstall efter avklarad skolgång. I stället blev det som för de flesta andra ungdomar i trakten skiftgång på pappersfabriken i Matfors.
- Men varje ledig stund jag hade smet jag ut till Bergsåker och körde hästar i olika stallar. När jag sedan fyllde 20 år och kunde bestämma själv så började jag på heltid hos Arne Holmström. När han flyttade ner till Axevalla några år senare så följde jag med.

Efter bara ett par år fick han chansen att bli privattränare hos Stall Palema.
- Det var 1970 när Karl-Erik Bender plockade hem de hästar som tidigare varit i proffsträning. Jag vill minnas att vi började med 12-13 hästar och jag och Karl-Erik hjälptes åt i stallet. Första året var ett läroår men redan andra året blev jag champion på Axevalla. Jag minns att jag vann fyra lopp den första tävlingsdagen och jag tog ut publiklicens samma år.

Det har blivit totalt fem stycken Axevallachampionat för Bosse som tidigt började fundera i banor hur han skulle kunna vinna StoChampionatet.
- Sven-Gunnar Andersson blev ju den första hemmatränaren att vinna loppet och jag kan erkänna att jag var både imponerad och lite avundsjuk.

Men redan året efter hade Bosse sin chans. Kristina Palema hade redan som treåring visat stor potential och var dominerande bland kullsystrarna som fyraåring med bland annat seger i Drottning Silvias Pokal.
- Hon hade varit enormt bra hela våren och i början på sommaren. Jag kände dock i hennes uttagning till StoChampionatet att något inte stod rätt till. Även om vi vann loppet förstod jag att formen började gå nedåt. Hon var ju storfavorit och det var ett enormt tryck från alla håll och kanter. Jag bestämde mig för att inte säga något till någon om mina farhågor utan gjorde istället tvärt om. Till pressen och alla runtomkring sa jag att hon kändes bättre än någonsin. Allt för att bygga upp ett rykte om att hon var oslagbar.
- I loppet fick vi ledningen gratis och efter en liten tryckare fick vi bestämma precis som jag ville. Det var tur det för annars hade vi aldrig vunnit den dagen. Hon var ju en kämpe och krigade till sig segern över upploppet trots att hon var långt ifrån den bästa formen, berättar Bo Näslund.

Bara två år senare slog han till igen. Nu med Emelie Palema som hade tillhört kulltoppen bland stona hela tiden men det var ändå en liten överraskning för Bosse att hon kunde vinna.
- Med henne var det tvärtom. Jag trodde att det fanns några i finalen som var för bra men när hon värmde sagolikt bra förstod jag att chansen fanns. Hon avgjorde ju sedan loppet från dödens och min andra häst i loppet, Lass Dame, var tvåa.

Den senare hade förövrigt Bosse vunnit Drottningpokalen med några månader tidigare.
- Det var förstås oerhört stort att ta en dubbelseger men den första segern med Kristina Palema är ändå speciell och den som jag håller högst i min karriär.

Bosse Näslund lever nu ett lugnare liv som travpensionär men han har fortfarande ett par hästar som förgyller hans dagar.
- Hästar har alltid varit mitt liv och jag kan bara inte släppa dem helt. Det går bara inte även om jag tar det mycket lugnare nu för tiden, avslutar en av Axevallas största tränare och profiler genom tiderna.

Av Lars Ågren